Känslor

Har inte skrivit på ett tag, och framför allt inte om känslor på jätte länge. Men idag när man är jätte känslosam pga en massa anledningar så tänkte jag passa på att skriva om mina känslor. 

Jag har ju som jag skrev sist en ny pojkvän. Han bor 30 mil bort, vilket gör det hela rätt jobbigt, eftersom det tar ett tag med tåg att åka till han, även för honom att köra hit. Men även när man behöver en kram eller två så blir det hela ännu jobbigare. Kan ju inte åka när jag vill och inte han heller. När jag mår som sämst, så saknar jag honom ännu mer, och det känns så himla jobbigt. Men när jag väl träffar honom så blir jag knäsvag, hjärtat går i 180 och man kan inte sluta le. Jag älskar honom så mycket! Att se honom komma så bra överens med barnen så blir jag så glad.

 Saknaden efter honom gör så så ont, men jag vet att saknaden gör oss starkare. För när vi ses igen så vill jag inget annat än stanna tiden en stund och bara njuta. Nu över jul och nyår spenderade vi tiden tillsammans,  vi var med varandra i lite mer än två veckor, och så underbart det var! Att få fira jul med hans underbara familj och få fira nyår med honom, barnen och min pappa med familj var så mysigt. Känns verkligen att vi är en del av varandras familjer, känner mig så så välkommen in i hans familj, underbar familj. 

Mina känslor för denna grabb är så stora, aldrig trott att man kan vara så här kär, så här lycklig eller så här trygg. Känns verkligen som om han och jag är skapta för varandra. Mår så bra vid hans sida. 

Tänk att han som jag pratade med när jag var 12 år, han som alltid funnits i mina tankar i 10 år , är min bara min.